Byfånen

I våra grannländer betraktar man ”Den humanitär stormakten” som Nordens egen byfåne. Man har svårt att förstå ett land som är så ivrigt att satsa sina resurser på alla utom det egna folket. De lyfter dessutom åtminstone ett ögonbryn, över det faktum att en del svenskar verkar ha vigt sitt liv åt att leta efter ”rasism och främlingsfientlighet” på ställen där ingen normal människa ens skulle drömma om att hitta den.

Vidare har grannarna lite svårt att hänga med i svängarna när alla ”oliktänkande” straffas för sina åsikter genom att hängas ut i media, bli uteslutna ur facket, eller bli av med jobbet. Och det är alltså de ”enkla” straffen. Det finns de som är beredda att gå ännu längre.

Och inte blir byfånens rykte bättre av ett norskt reportage som visar att Söderhamns kommun betalar sina ungdomar för att de ska söka arbete i Norge. För i Söderhamn finns inga arbeten. Var fjärde ungdom går arbetslös där.

Fredrik Reinfeldts åsikt i ämnet är, kort och gott, att: ”Om de hittar ett bra liv där, så må det vara så.” Större än så är inte hans intresse.

Samtidigt, i en annan del av Sverige…